att flytta

oj vad flytten har varit svår. har aldrig haft sånna stressiga och hopplösa veckor i mitt liv. känns som man burit,betalat,burit,städat,fixat,betalat burit,fixat men man får aldrig något färdigt. inte förs idag då vi äntligen fick hem sista delen av våran säng. japp en ny säng har vi köpt och summan av kardemumman vart dyrare än trott men helt ärligt så var det värt det. så den är uppmonterad så så fort vi får tid över dvs om 3 dagar ska vi städa och fixa i lägenheten.

förutom ett kaos i lägenheten har brist på trygghet i en ny stad varit det mest krävande. det känns som man är utomlands. här får man 2 kvitton istl för ett, man betalar innan man går på bussen och visar aldrig upp att man betalar, här så pratar man glatt som om alla främlingar är vänner man inte träffats, insekter och växter som inte finns i jämtland och jag är den enda utan göteborgsdialekt. det värsta är att man inte har koll på något. man tappar kotrollen helt och måste googla för närmsta apotek/ungdomsmottagning/post etc. jag vet inte ens vart brevlådan finns? för en med (troligtivis) asberger är brist på rutiner utmattande så in i bombens och saker måte göras från morgon till kväll. har inte ens hunnit gått ut med soporna. bokstavligen.

men i övrigt trivs jag rätt bra här. det är skogsområde där jag bor och trots att vi bor 15 min från centrum med buss hörs inte ett billjud när man öppnar fönstret utan bara susen från lövskogen med alla dessa okända fågelläten. göteborg som stad märks att det är vänster med tanke på kulturen här. en hel fruktsallad med olika människor från olika länder och detta speglar affärerna och restaurangerna. och så mycket har fokus på ekologiskt!

så fort jag vant mig med att gå in på sovrummet och vara själv, vant mig med att inte kunna alla gator i staden, vant mig med universitetet, att det luktar katt och kattkiss i lägenheten, med de nya vännerna, att inte kunna gå till Moa för en hemtrevlig kopp te och ren förståelse, med den nya trafiken och med den nya distansen till den staden jag är uppväxt i så kommer det kännas bättre men än så länge är det långt kvar så får ligga på den nya sängen med stängd dörr och spela min egna musik som spelat i takt till ångesten. ångesten över att inte hinna med och att inte ha kontroll.


förresten är det min och williams årsdag idag. att tänka tillbaka på den kvällen för ett år sedan har burit mig de närmsta dagarna. minnen är viktiga.