det första finaste som hände var att mitt käraste solsken, och den enda jag har gråtit hjärtat ur mig för i flera månader för att vi skildes åt så brutalt, cyklade förbi när jag var som gladast på morgonen och han var faktiskt glad att se mig. all ilska, sorg och saknad svart som bortblåst och jag kände en otrolig lättnad att han iaf var lycklig och kunde acceptera mig igen. behöver inte umgås med han igen men jag slipper klumpen i magen av att inte veta hur han mår.
den andra saken var att jag inte hade någon som helst separationsångest utan hela dagen gick faktiskt åt till ren lycka och nyfikenhet inför framtiden. jag har ingen som helst bitterhet över att minst 95% av mina vänner på skolan kommer aldrig höra av sig utan jag kommer vara glad över de ytterst få som kanske vill se mig i framtiden.
det tredje var att min enda tanke som slog mig när vi gick ut på scenen för att få betyg var att jag ville så gärna att mina gamla lärare Torgny och Hasse skulle vara där. de var solsken och livsnjutare i dess renaste form. vips stod Torgny där coh lite senare fick jag vinka glatt åt Hasse från flaket. det gjorde mig lyckligast i världen.
det fjärde var att jag trots allt dansande fick hur mycket kramar som helst av William vilket faktiskt behövdes. tack vare det blev flakåkandet en blandning av ett workoutpass, kärlek, lycka och glädje. som den perfekta tacosen.
det femte var att jag tror faktiskt att mitt och x:et förhållande har precis lappats ihop tillräckligt för att vårat förhållande ska ses som ett fint minne och en mycket värd bit i iaf mitt liv. tror vi både har kommit över varandra helt. speciellt skönt är det att man vet att han finns där ett telefonnummer ifrån när man behöver den som känner en mest och kan trösta en på bästa sätt. den tryggheten är mer värd än alla mina rokokomöbler och tekannor. så där var vi mitt i natten och dansar skiten ur oss till "500 miles" och känner ren glädje
det var de 5 viktigaste sakerna under min student. nu ska jag försöka lösa alla andra knutar innan resan till gbg som hur jag ska kunna klara mig utan vissa och hur min lägenhet ska kunnas fixas till innan han som ska hyra få flytta in. och kommer jag någonsin hitta någon som vill gå på stan med mig.
men tills jag kommer på det ska jag lyssna på niccokick och försöka komma på något vettigt att göra. iofs så är niccokick det finaste band jag vet och jag har damsugit, dammtorkat, skurat och donat i lägenheten så jag har en bra grund.
bild som min syster tog. mina nedåtgående mungipor är nog det charmigaste jag vet förutom mina fräknar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar