en skål med smet

jag vill ha den här klänningen någon dag~~

hade jag orkat slösa pengar på det så hade den varit sydd och klar till studenten men jag vill inte gå runt och känna mig rädd att smutsa ner en av de finaste klänningarna i världen så jag låter bli så länge. men vill nästan sy den för att ha som ett konstverk <3.

för övrigt har den här dagen varit botten men når an botten så kan man bara klättra uppåt vilket är sant för helt plötsligt blir minsta lilla blick, sms eller ord värd i ens ögon och an ler för minsta lilla uppmärksamhet. dessutom fick jag bevisat åter igen för mig själv att om man intalar sig "JAG KAN" innan man ger sig på ett matte-tal, hur svårt det än är så kan man det. den inställningen är min lilla hemlis som jag nu avslöjar till varför jag har de betygen jag har hihi! prova det funkar!

nej nu ska jag iväg till min systers pojkväns mormor (långsökt jag vet) för att hämta hennes hemnyckel så jag ntligen kan få tag på min härliga mango-yoghurt som jag lämnade där för flera dagar sedan. sen så blev jag bjuden på muffins ikväll vilket jag självfallet tackar ja till eftersom min kära Moa är värdinna och jag behöver muntras upp lite.

titeln beskriver dagen btw. först sitter man på botten av skålen med massor med smet över sg och allt känns tungt, men sen upptäcker man att smeten smakar gott och ju högre an klättrar upp från skålen desto närmre kommer man kanten. så man äter sig ur smeten tills man inte känner tyngden av den längre och kan klättra upp.

<3